Idag är jag ledig. Har jobbat supermycket den senaste tiden även fast jag hade jul och nyår fri.
Det känns så tråkigt att lämna Hobart. Lämna Rob här. Ibland bara suger allt. Rob har funnits vid min sida sen jag bodde i Melbourne och nu måste vi skiljas åt.
Vi har haft en rätt galen tid tillsammans med bra och dåliga dagar.
Han är annorlunda och jag gillar han for det. Jag tror jag ska lägga upp ett kort där han har min bikini på sig=)
Här har ni killen som går till affären när jag är sjuk och köper medicin. Varje dag mellan mina skift har han lagat mat som han tar med till mitt jobb sen sitter vi och äter från samma burk. Sen han kom hit har han gjort det fem dagar i veckan. Han som ser på mig varje dag och hans ansiktsuttryck säger att det är något fantastiskt och underbart han ser på. Han som flera gånger om dagen påpekar hur fin/vacker/underbar jag är. Jag får alltid värma mina kalla händer och fötter på han. OCh han gillar att spela spel!
Får mig att skratta och han är tyvär lite som flubber(det är ju bra på ett sätt åxå men...). Han är alltid glad och när nåt dåligt kommer så rycker han på axlarna och bara fortsätter. det funkar ju inte, jag måste ju få diskutera tycker jag även fast det bara handlar om att inte vikt ihop sina kläder. Slänger alltid av sig kläderna på plats. karlar. det gör mig tokig att han inte är rädd om sina prylar åxå för mina saker råkar ofta ut för hans oförsiktighet. Inget går sönder men det KUNDE ju ha gått sönder! (eller ja min mp3spelare har faktist en trasig skärm nu och det kan bara vara han som omedvetet gjort det)

Han är fin åxå
Med tiden har jag bara tvingat mig själv att låta honom vara. Man kan ju faktist inte ändra en människa bara sådär. Hemligheten är ju att göra det så lite så han inte märker av det under lång tid=)(jag vet att ni håller med lite). Så jag bara låter det vara när han är som han är och har faktist ändrat mig själv lite. Efter att ha en fajt var och varannan dag så blir man lite sliten så efter den dagen då jag släppte det har det var nästan hur bra som helst. Han är en positiv jävel som ALLTID ska jävlas och leka med mig. Jag blir ju såklart skitirriterad och tar honom på allvar och han sen säger att jag borde känna honom vid det här laget. jo det gör jag men han borde även känna mig vid det här laget. Jag är inte lika rolig som han och glajjar runt. önskar jag kunde vara mer som Rob men det är så mycke energi som ska till.
Måste säga att Rob är nog den enda som jag kommer minnas ifrån resan om man bortser från Eddie som fick mig att flytta till Tasmanien. Ja det är nog det. Han ställer alltid upp för mig och tröstar när jag är lessen. Vi har alltid något att prata om.
Just nu försöker jag finnas där för Rob. Jag lämnar Tasmanien nästa vecka och han har ingen aning om var han ska ta vägen. Han har inga pengar, de ger honom inte skitmycke jobb på jobbet, han fyller 30 och ar lost. Som jag. jag har iaf en plan tills jag kommer till Sverige men sen då? Kommer bli svårt att få ett jobb nu där hemma. Inte så att det är säsong för nåt direkt. Ja, så han har det inte så lätt nu när jag åker. det kommer inte bli lätt för mig heller. Har redan haft en gråt attack redan. Måste försöka tänka positivt med. Vi ses snart tror jag det heter. Jag är bara så himla trött på det där: vi ses snart igen. Som de flesta vet så träffade jag ju någon när jag lämnade Sverige. Det är inte rättvist att jag ska gå igenom det igen. Eller är det jag som gör det mot mig själv?
Inte så att jag tycker det är skitkul direkt.
MEN! Livet går vidare, det kommer bara göra ont en liten stund sen går det över och man upptäcker att det var bra och det gick bra därefter med. Man lever och träffar nya människor.
Jag kommer sakna Rob och hans smile. Vi kanske ses igen, kanske inte. Om vi ses igen kanske det klickar på riktigt, eller inte. Sånt som märks.
Jag har vetat hela tiden att vi kommer skiljas åt när jag åker hem. Har alltid funnits i bakhuvet.

Men nu har jag en nästan två månader resa som jag ser fram emot. En resa som jag är lite nervös för för en gångs skull. Är aldrig nervös för en resa men nu är jag faktist helt ensam. Helt ensammen i världen och det ska bli spännande! Jag har inte så mycke pengar men det löser sig. Får ju tillbaka skattepengarna när jag lämnar landet så då är jag fin igen=)
Så fort jag saknar Australien kommer jag äta en snickers och dricka en Rekorderlig Päron cider!