lördag 23 oktober 2010

44:e gravstenen - ny adress

...och min adress ser ut såhär:



2 Sun st, 7000 Hobart, Australia. SKICKA BREV!=)

...och eftersom jag är på 44:e inlägget så tog jag en bild på sten nr 44 från the memorial park:



Det är en memorial walk och det är från alla möjliga krig som Australien har vart med i. Den har vart där sen typ WW1 men ett tag glömdes den bort och det blev igenväxt men för inte så längesen så fixade de upp den så man kan se alla stenarna. fast det var inte så spännande väl kan jag ju påstå.

Någon som vet hur det är med pappan min?

måndag 18 oktober 2010

43 saker att läsa - Jag har så mycke saker

Ja jag har en massa saker här. Så mycket grejjer att när jag skulle flytta till tasmanien fick jag skika med Eddie en tung och stor väska med saker för att jag själv inte kunde ta med det på planet. Det är lite jobbigt. Jag älskar allt jag har här. Alla mina 10 Cosmopolitan, mina 7 stora tunga böcker, mina vintermössor, alla mina för stora t-tröjor, min jätteosmidiga superstora sprayflaska, mitt täcke, min kudde och en massa annat som jag inte behöver. Det är snart dags för mig stt skicka hem en del saker. kommer nog att skicka det med båt. det tar 3 månader för det att komma fram men det är halva priset om man jämnför med flyget.
fast jag vill ju ha alla mina saker. Böckerna jag läser och har läst vill jag ha med mig hem. det är minnen och jag kommer att läsa dom igen.
Så hittar ni The Potato Factory vilket är en triologi så måste ni läsa den. Heter väl nat i stil med Potatisfabriken på svenska antar jag. Jag är på bok nummer två och jag gillar den!

Idag är första dagen av två dagar ledighet. Vi försökte sist när jag var ledig att hyra en bil men de tappade boprt bilen så vi hyrde cyklar ist så vi cyklade runt en hel dag flera timmar. gissa om min bakdel var öm. Kunde inte ens sova på rygg!
Men det var en fin dag!
Idag regnar det och är typ 9 grader varmt. Lite skillnad från förra veckan när det var 22 grader på kvällen. Så i regnet idag ska vi göra free stuff. Vi ska gå på Martime museeun som har med saker med havet att göra sen var det nåt mer museeum som vi ska gå på. Och allt är gratis! Sen leta begagnade cyklar och jag behöver hitta en dricks kopp till jobbet. Måste ju sticka ut lite så man slipper leta bland alla andra 511 glas.

Jag skickade iaf ett mess till mormor igår och hon mår bra och morfar mår bra! Så det kändes skönt!

Jag längtar hem. Jag längtar efter alla små ny medlemmar i familjen. Jag längtar efter alla som redan fanns där. Jag längtar efter alla er!

och cips med dip, pizza, kebab, pärlsocker och plockgodis. DJUNGELVRÅL!

söndag 17 oktober 2010

below 42 - inte okej att vakna...

...och vara uppörd över en dröm.

På något sätt så befinner vi oss i ett hus. det ligger på en höjd så att det påminner lite om två borgar med ett dju emellan. På andra sidan ligger det ett annat hus. Vad jag har runt omkring mig är en massa soldater och mormor. Köksfönstret går ut mot den där branten så man kan se det andra huset. Jag har gömt mig under bordet för att ta skydd. På något vis så skjuter de från andra sidan branten. Jag måste ju verkligen ha gömt mig på värsta stället kan jag ju i vaket tillstånd tycka. Inrusande genom ytterdörren till köket rusar någon som tydligen var en vän in. Hennes pojkvän är en av soldaterna och hon är hysterisk och ville vara där med honom. det blir tyst helt plötsligt och till slut säger en av soldaterna: Är det tyst i fem minuter kan det bara betyda en sak. Pilregn. Det tar ungefär fem minuter för de att komma fram och helt plötsligt så kommer hundratals knivar och borrar igenom kropparna av soldaterna. Självklart så dör soldaten med flickvännen. Hon är nu mer hysterisk och bara skriker. jag fortsätter att gömma mig och ett andra knivregn kommer och dödar. flera av de stora vassa knivarna har borrat sig igenom vaggen där jag sitter så jag flytter mig till rummet till höger och lägger mig ner längst golvet och vaggen så lågt ner jag bara kan. In kommer mormor från köket och ett tredje regn med vassa knivar kommer. Jag ser soldaterna få en massa i sig och de sticker ut på andra sidan kroppen. Mormor får en rätt i bröstet och faller ner på rygg. Jag kryper fram till henne och drar ut kniven ur bröstet vilket ja som sagt vaken tycker är en dum idé. Men mormor är nere.
Jag: Jag älskar dig mormor
Mormor: Jag älskar dig med, kom bara ihåg att köra försiktigt...

sen vaknade jag riktigt upprörd och tänker hela tiden på drömmen. Vad betyder den?
Så nu ska jag skicka ett meddelande till mormor och kolla så hon är okej.

torsdag 14 oktober 2010

En kota är inte en kota

Jag har gett upp tanken om att jag ska fa internet pa min dator sa ni far ta att det inte finns nagra svenska bokstaver och darav lite svarare att lasa.
öäå
se där ja. Rob är så finrulig att han kan minsan ha svenska bokstäver pa sin dator. hurra!

Så här är jag. Jag har nu varit i Tasmanien i tre veckor och det rullar pa okej. Jag har två jobb men det ar inte tillrackligt med timmar. Jag bodde två veckor uppe i en liten liten sketen by som heter Latrobe. typ storlek Ljusne. Fast Ljusne är såklart bättre.
Var I latrobe i lite mer än en vecka och det var inte så superkul. Jag sökte jobb på hotellkjedjor men utan resultat. De envisades hela tiden om att jag skulle jobba somm massör. Men det gör jag inte här. De vill ju ha en sån där beauty massör. Lera och sånt men jag är för ärlig för att säga att jag har gjort det förr. Sen ar latin annat pa engelska än på svenska. En kota är inte en kota helt enkelt!

Slutade med att jag tog bussen ner till *huvudstaden* Hobart. Tog inte alls lång tid att få jobb. men det har vart sådär för jag har bott på Hostel i nästan 3 veckor! Som tur är så har de i receptionen vart asnajsiga mot mig och gett mig rum där ingen sover i och flyttat på andra så att jag får det lite bättre än alla andra. Men det blir väl sån ibland =) så bra som man bara kan vara ibland känns det som!

För att gå tillbaka tre steg så måste jag ju berätta om hur jag hamnade här. Eller det var ju ganska lätt. största byn på ön juh. Men , när jag jobbad i melbourne på coolaste rockbaren så började jag prata random med en Jason som faktist var kiwi(dvs från tassie) och han ritade en karta till mig och sa att om det är några som helst problem, om något händer och du behöver hjälp, ring mig och jag hjälper dig med hjälp ev mina vänner. Coolt tänkte jag. Men nu ni tänker ni. Han vill ju såklart ha nåt i gengäld men det är inte så. Ibland bara träffar man de där små guldkornen som man vet man kommer ha i hjärtat hela livet. Efter några dagar här i Hobart så kom Jason ner en vecka. Jag tror jag ahr träffat ALLA hans kompisar här och de är helt fantastiska! jag umgås med dom även fast han inte här och det är fisketurer, hiking och mountaingbiking på listan. det känns jättebra! tillbaka till Jason så haR han två favorit ställen här och jag fick jobb på båda! Det ena är en bar som vilken pub som helst egentligen med en restaurang så jag jobbar lite överallt. Det suger lite för kockarna verkar inte så bra och det gör ju inte att jag får min dricks direkt...vilken brukar ligga på ca 5 kr. Det andra stället är en restaurang som är rätt så känd verkar det som. Ball and chain steak house. Folk flyger hit över en dag för att äta där. Och det är rätt bra. det sugiga med det är att det enda vi får äta gratis är salladbaren. vi måste betala fullpris för att få käka köttet vilket det lägsta priset ligger på en 150 kr typ. vi han en stek som kostar 50 dollar. ta den gånger 7 du! Och i det här landet verkar alla ställen ha typ stängt mellan lunch och middag så därav får jag inte mycke timmar fast jag jobbar dubbelt hela tiden.
Så jag ska soka ett Cafe jobb nu så jag kan få jobba en 6 timmar på morgonen och sen jobba 4 timmar på kvällen i resturangen.

skitsamma, nog om jobb

det är magiskt här. det är en liten stor by och allt är väldigt tillplattat om man säger så- de har inga ...sånna där lägenheter som ligger på varandra utan här är det hus som gäller. Och det är sånna där hus som inte har två våningar så ur min synvinkel tycker jag det är rätt slöseri med plats. när man tittar ut över sjön till andra sidan så ser man hur det platta husen tar över de vackra kullarna och bara är. fast jag antar att det är bätttre än höghus. Från mitt jobb kan man förresten se delfiner och valar. fast jag ahr inte settt dom ännu. men jag kikar ut genom fönstret varje dag. en dag...kanske...

ooohhhh det var lite om nu. jag jobbar en sån där tråkdag imorrn med typ 3 till 4 timmar i baren där det kommer vara 3 folk på hela dagen men sen vif 17.30 jobbar jag i restaurangen där det blir lite svettigt på fredagar ovh det är ju faktist kul! Och det bllir ju det när folk tycker jag är duktig*stolt*

Så min mamma och pappa kan vara stolt över mig. Jag gör mitt jobb bra och det tog bara till dag två innan jag fick vara på golvet som servitris på min 2 veckors provjobb och inlärningsperiod. Sa jag att jag fick jobbet=) Jag är stolt över att få ta del av en sån bra resturang!(även fast vi måste ha egna pennor)

Sen har de faktist bådar i kajen som säljer fish and chips. det är rätt kul. de ligger tre på rad här nere och luckan är i knähöjd så man måste sitta ner för att beställa!


nej sov. NU!

Vi snakkes snart igen och jag längtar inte hem lika mycke längre!