en avslutad resa

Det tog inte lång tid innan Andreas kom tillbaka på Coca-Cola efter en sjukskrivning. Det var väl cirka en månad efter att jag börjat där. Vi kom överens direkt och sen dess har vi träffats varje dag; lagat mat innan jobbet och bara hängt, spelar minigolf, umgås utan ett ord och umgås med att prata massa.
Självklart så tror ju folk att vi är tillsammans och det är väl egentligen inte så konstigt när man nästan sitter ihop som man bara gör med folk ibland.
Ett tag nu har det vart sånt tjat på mig om Andreas, går inte en enda dag på jobbet utan att folk tjatar om han och mig. Varje dag på jobbet får jag ångest och vill väl mest bara gå och gråta men så kul ska vi inte ha det. Finns inte något jag kan säga heller för att få det att sluta. Andreas är ju sjukskriven igen så det är ju då det är som värst. Så igår så "gjorde jag slut". Vi blev väldigt upprörda och pratade massa och kom väl egentligen fram till att det kanske var bäst ändå. En av oss kommer bara bli mer sårad ju längre tiden går ändå. Så jag antar att det blev ett okej slut men jag jag tror jag kommer sakna att träffa han varje dag.
Att behöva göra slut med en vän för att slippa andras tjat är rju inte direkt ett sånt avslut man vill ha. Men jag antar att det var bra att det hände.
men jävligt tåkigt om jag nu ska få säga det.