number twenty - jag tror ändå

...att jag är ganska lycklig.




Jag sitter här och bara tycker nog mest att jag är lycklig.
ja, jag vill nog säga det att jag är lycklig.
Har två fantastiska jobb som jag kan mixa ihop hur jag vill(nästan).
Letar visserligen efter nytt boende men jag har boende.
Har gjort en resa hela vägen hit och faktiskt nästan helt ensam. Jag åkte ju ensam men har vänner här som har hjälpt mig. Tack Patrik, Linn, Andy och Jocke!
Min familj är hemma och saknar mig(hoppas jag lite iaf). Jag saknar min familj.
Jag är lycklig för vad som kanske kommer vänta mig när jag kommer hem. Om det inte väntar så kommer jag nog vara lycklig ändå. Men jag blir lycklig av tanken.
Jag blir lycklig av att veta att mina kusiner kommer må bättre när jag kommer hem.
Jag blir lycklig av att veta att det bara är 8 månader kvar tills jag kommer hem.
Jag blir lycklig av att tänka på svensk husmanskost.
Jag är lycklig för allt jag har.

Men jag är inte helt lycklig, för jag kan inte vara det när familjen hemma inte mår riktigt bra. Men snart. Nästan.

Men i det stora hela är jag lycklig. Jag försöker njuta av det nu för en människa kan inte vara lycklig i resten av hennes liv utan det måste komma nedgångar för att man ska veta vad lycka är. För efter ett tag kommer man antagligen glömma det. Ta allt för givet och inte jobba för livet. Så jag njuter av det varenda minut medan jag kan!

Lycka är här och nu!(Lite mindre lycklig blir jag när IKEA inte har Djungelvrål, men det går att fixa)

P.O