I söndags var det dags för den första hajken. Målet var Fishermans peak och ingen av oss hade nån aning om vad det var för typ av vandring förutom att den skulle ta 2-3 timmar. Det gjorde den visserligen men har jag sagt att det är monsuntider just nu?
Så. Eftersom det inte längre är stekande sol är det molnig och en tre grader mindre varmt(28 grader ca). Så det är ju perfekt att vandra i det. Ta med en massa vatten så man klarar sig och ett paraply utfall att. Jag tog inte med mig något paraply. Det kan ha vart en god idé.
Resan började bra. Det var många trappsteg men även stigar som slingrade sig uppåt berget. Det var sjukt jobbigt och supervarmt! Vi kom upp till några ställen där vi kunde beundra utsikten och här kan man se en svettig Emelie med utsikt över en massa höga hus;
Det krävdes massor med energi för att genomföra den här "vandringen". Efter ett tag upptäckte vi att det fanns stora spindelnät här och var. Jodå. Spindlar stora som en handflata. Ånej tänker ni, snna där stora lurviga jävlar. men nää.. det var sådana med liten kropp och förfärligt långa ben! De var överallt! Så jag styrde upp mitt tunnelseende och totade bara rakt fram utan att ens notera vad som fanns runtomkring mig. Livsfarligt ju! Så det finns inga bilder på dessa djur. Jag ignorerade de helt till 100%. Helt säker på att de hade käkat upp mig om jag hade tittat på dom!
Vi kom till ett ställe där vi kunde sätta oss ner en stund. Vi hittade en skylt till en stig som förklarade att det här var för erfarna hajkars och att man behövde vara tränad och ha erfarenhet för det. WE ACCEPT THE CHALLENGE! sa vi och gick upp för den här stigen. Den var ganska slitsam. Det var brant, halkigt och helt förjävligt tungt!
Utsikten efter vägen var fantastiskt. Även fast det var molnigt och dimmigt så var det häftigt att se staden från den här sidan:
En bild när vi NÄSTAN var uppe på toppen:
Sen tillslut, efter blod, svett och tårar så kom vi ÄNTLIGEN upp;
Under tiden vi klättrade upp till toppen började det mullra en massa. Vi visste att åskan och ovädret var påväg. men vi var SÅ nära till toppen! En bra dag för vandring eftersom det inte var soligt men desto mindre såg man. men det gjorde inget. Det var ganska cool ändå att ha huvudet bland molnen så att säga ! =)
Så eftersom det började mullra närmade sig även blåsten och regnet. När vi var på toppen och njöt av utsikten över molnen(?) så började det såklart att regna. monusnen var ett faktum och vi visste att vi var tvungna att ta oss ner innan stigen blev till en ström av lera och vatten och att vi skulle klara oss undan skador. Vi var ju såklart glada som tusan ändå. Regnet var fantastiskt! Det var ett mjukt välkomnande regn som var varmt men samtidigt svalkande.
Jag har nog aldrig vart så genomsur någonsin i hela mitt liv. Mina skor står fortfarande på tork tre dagar efter. Jag kunde vrida ut mina kläder och det bara rann efter kropparna på oss. Det var helt fantastiskt. Det började tillslut åska mer och mer och även en blixt här och där. Jag hade min backpackerväska så jag avr rätt lugn, för i den har jag ett regnskydd. Dock var väl jag den enda som inte hade med mig paraply(fast det var supersjälvklart) men jag tyckte inte att det spelade nån roll när jag ändå var helt genomblöt. Lite regn vad gör väl det? Det var en helt fantastisk upplevelse!
Vi har bestämt att en gång i veckan(söndagar) ska vi försöka ta oss ut på någon led som finns här i krokarna!
Det krävdes massor med energi för att genomföra den här "vandringen". Efter ett tag upptäckte vi att det fanns stora spindelnät här och var. Jodå. Spindlar stora som en handflata. Ånej tänker ni, snna där stora lurviga jävlar. men nää.. det var sådana med liten kropp och förfärligt långa ben! De var överallt! Så jag styrde upp mitt tunnelseende och totade bara rakt fram utan att ens notera vad som fanns runtomkring mig. Livsfarligt ju! Så det finns inga bilder på dessa djur. Jag ignorerade de helt till 100%. Helt säker på att de hade käkat upp mig om jag hade tittat på dom!
Vi kom till ett ställe där vi kunde sätta oss ner en stund. Vi hittade en skylt till en stig som förklarade att det här var för erfarna hajkars och att man behövde vara tränad och ha erfarenhet för det. WE ACCEPT THE CHALLENGE! sa vi och gick upp för den här stigen. Den var ganska slitsam. Det var brant, halkigt och helt förjävligt tungt!
Utsikten efter vägen var fantastiskt. Även fast det var molnigt och dimmigt så var det häftigt att se staden från den här sidan:
En bild när vi NÄSTAN var uppe på toppen:
Sen tillslut, efter blod, svett och tårar så kom vi ÄNTLIGEN upp;
Under tiden vi klättrade upp till toppen började det mullra en massa. Vi visste att åskan och ovädret var påväg. men vi var SÅ nära till toppen! En bra dag för vandring eftersom det inte var soligt men desto mindre såg man. men det gjorde inget. Det var ganska cool ändå att ha huvudet bland molnen så att säga ! =)
Så eftersom det började mullra närmade sig även blåsten och regnet. När vi var på toppen och njöt av utsikten över molnen(?) så började det såklart att regna. monusnen var ett faktum och vi visste att vi var tvungna att ta oss ner innan stigen blev till en ström av lera och vatten och att vi skulle klara oss undan skador. Vi var ju såklart glada som tusan ändå. Regnet var fantastiskt! Det var ett mjukt välkomnande regn som var varmt men samtidigt svalkande.
Jag har nog aldrig vart så genomsur någonsin i hela mitt liv. Mina skor står fortfarande på tork tre dagar efter. Jag kunde vrida ut mina kläder och det bara rann efter kropparna på oss. Det var helt fantastiskt. Det började tillslut åska mer och mer och även en blixt här och där. Jag hade min backpackerväska så jag avr rätt lugn, för i den har jag ett regnskydd. Dock var väl jag den enda som inte hade med mig paraply(fast det var supersjälvklart) men jag tyckte inte att det spelade nån roll när jag ändå var helt genomblöt. Lite regn vad gör väl det? Det var en helt fantastisk upplevelse!
Vi har bestämt att en gång i veckan(söndagar) ska vi försöka ta oss ut på någon led som finns här i krokarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar