söndag 13 juni 2010

number thirty - en tår

...gånger en hel del är det som behövs.



Har just kommit fram till det stadiet att jag behöver gråta. Var tredje månad gör jag det och tyvärr är det dags nu.
Började idag med att jag trodde jag skulle jobba på ett av mina jobb, men när jag kommer dit har hon tagit bort mig på schemat. Tycker det var skitsnällt av henne att ringa och berätta det för mig. Inte. Så det känns som att jag har fått sparken på Apotekergårdens vis. Komma till jobbet och inse att man inte längre är med på schemat.
Jag är ju en sån so gråter när jag blir arg så jag var nära när jag kom dit. Men stark som jag är kunde jag ta kontrollen!
Men känsliga veckor väntar alltså så jag hoppas att folk är snälla på mig, för vad som helst kan utlösa ett gråtanfall nu.

Blev rörd när jag såg att mormor hade skrivit en kommentar på mitt inlägg Mothers day.
Jag saknar mormor och morfar. Så mycket som de ställt upp för mig.

Och vad som gör mig extra upprörd just nu är att jag har skrvit en dikt om mina fina gummistövlar, men jag kan inte hitta eller komma på var eller när jag skrev det!
JAG SAKNAR MINA GUMMISTÖVLAR!*snyftar*

2 kommentarer:

  1. Älskade Emelie.Varför är du ledsen.Har någon varit elak på dig ellergör du som jag ,gråter en skvätt varje dag.Läser blogg av Helena och Amanda skriver och nu kom en tår när jag läser din.Man får vackra ögon när man gråter så våran släkt har nog världens vackraste ögon efter den här våren för den har inte varit sig likt.Vi är ute och morfar kastar yxa nästan varje helg.SM går i Funäsdalen och NM går i Skåne så det blir hela Sverige i år.Du får komma hem och backa upp Tönnånger för det fattas alltid damer.Måmga kramar från mormor.

    SvaraRadera
  2. Åh, vad vi längtar efter dig. Du behövs här hemma känns det som. Du strör både glädje och grejer runt dig och det fattas oss just nu. Samtidigt är jag glad att du är där du är eftersom du har drömt den drömmen så länge. Och vet du? Det är lika långt hem som det var bort och det kan vara skönt att tänka på.Vad glad jag är att du gråter och inte bara sväljer ner det som vill ut. Jag tror att vi är många som svalt gråten alltför många gånger men den senaste tiden har ju verkligen öppnat alla fördämningar för oss.
    Jag är glad att du trivs med ditt boende och övriga liv där under och extra bra att du fått en kompis som du kan resa med och som du gillar.
    Nu har Sverige alldeles strax semester och vi börjar sakta men säkert gå ner i varv. Vi kommer att till största delen vara i Ljusne på semestern och vi ska på Rockweekend i Mohed i början av juli, där skulle du varit med! Det blir lite spikning, mc, pontiac, grillning, Järvsjön, Ljusnebadet för oss. Och hela släkten förstås! Ha det så bra gumman, jag saknar dig och älskar dig jättemycket. Var rädd om dig! Kram mamma

    SvaraRadera