but at least I feel something.
Alltså ibland önskar jag att vi var känslolösa varelser som inte visste vad värme och kärlek var. Tänk vad bekymmersfritt det hade varit. Som en värld full av robotar som från början har ett syfte med livet tills de blir rostiga och skickas till skroten. Att inte veta mer än vad en robot behöver veta. En robot är programerad och har sitt syfte i livet. Var dag är densamme och det är det enda den behöver. Tänk vad lätt livet skulle vara om man inte visste bättre.
Men vi då? Varför har vi allt det där som kallas känslor, värme och kärlek? Att vi allihopa har olika liv, olika syner på livet och olika tolkningar av människor. Vad är det? Varför är inte alla människor på samma våglängd?
Jag bara hoppas att jag får den värme jag förtjänar och jag hoppas definitivt att det jag har att ge är tillräckligt för andra. För kärlek är det bästa som finns!
Det är ju egentligen fantastiskt att ge vad man har till sina nära och kära. Men det är inte lika kul när man inte är närheten av dom så mycket som man skulle vilja.
Just nu känns det mest som att jag har en överflödighet av saker jag bara vill tömma över på andra. Det är fullt i min kropp och jag vill bara bli av med det. Det är bra saker såklart, men det börjar bli tungt att gå och bära på det.
Så: 56 kg kärlek säljes för minst lika många kg kärlek tillbaka. Gärna med tillägg på några kg så så det blir rätt propotioner
För kärlek är det bästa som finns när man får dela med sig
Määän gumman min!!!
SvaraRaderaJag vet, JAG VET att din tur också kommer. Men visst har du rätt i att ibland blir det för mycket och väldigt svårt i livet. Att vara robot som du beskriver skulle va skönt i bland. Men tänk på ruset man känner när man är kär. Tänk på lyckan att få fördjupa sin kärlek med någon annan. Tänk på barnet vi sätter till världen, vilken gränslös kärlek det är. Vi vill nog inte vara robotar innerst inne, vi vill bara finna det som fattas oss. Och det som fattas oss kommer att komma till oss för annars vore det ju helt menlöst att vara människa. Det är det med kärleken och närheten som du beskriver som vi lever för, det är därför vi finns.Tror inte att människan skapades för ingenting, vi skapades för att uträtta något. Att ge kärlek å få kärlek.
Kramen Elin