Number sixteen - Helena för faan...

... INTE OKEJ!
Nu har jag vart borta ifrån sverige och självklart när man åker så långt bort man bara kan i hela världen så händer det en massa saker där hemma.
Amanda bli dålig och åker in på sjukhus och allt vad det nu var, jag vet att Amanda är dålig också men dagens inlägg tillägnar vi Helena! (flåt amanda)
Helena, min andra kusin blir livssjuk och håller på att glida ifrån livet. Det blev mycker ringande fram och tillbaka till mamman. Det var inte så kul att vara här just då kan jag säga
När jag fick första messet från mamma att Helena hade blivit jättesjuk hade jag inte ens vetat att hon var dålig, vilket inte hon själv heller visste verkade det som utan att det bara kom.
En havandeskapsförgiftning, akut kjejsarsnitt tio veckor för tidigt,en lever som slutade funka, hjärtsvikt, de dagarna som gick då de sökte efter en ny lever, långa,långa operationer, blev sämre under operation. Men tillslut, tillslut satt levern där och Helena började sakta men säkert bli bättre.
Jag minns den dagen mamma ringde till mig, tack och lov var jag inte i mitt hus med alla de andra som hade en jättefest utan var hos en kompis och såg film. Men jag var ju lite tvungen och åka hem tillslut. Jag gick hem och grät hela vägen och det var inte för att jag missade sista tåget hem!
När jag kom hem så hade vi husfest och hela huset var trashat och jag ville bara vara ifred. Martin som bodde i mitt rum såg att någat var fel och då brast det. Sen kan jag säga att träningsvärken jag hade dagen efter var nog en av de värsta jag haft. För att rensa skallen så sprang jag ut på en springtur mitt i natten. Hysteriskt. Men det hjälpte för att somna sen iaf.

Jag kan inte fatta att det här har hänt. Jag är så inåthelvete stolt över Helena som har klarat sig igenom allt det här. En spark på smalbenet ska hon ha som utsatte oss för det här;)

Det som har hänt familjen nu har stärkt oss alla och jag känner att jag bara vill hem nu och bara vara hemma. Nära.

Jag tänker på Helena, Perra och Isa varje dag. De har fått mycke stöd från ALLA och även från mig fast jag sitter på andra sidan jordklotet.

Jag saknar alla så otroligt mycket.
Och faan vad vi ska spela spel när jag kommer hem!

p.s kommer skriva mer här då alla inte har faceboook eller min resedagbok(vilken jag inte skriver i endå...) men jag lovar!(ska försöka iaf)